Jobbig jobbardag

Den 1/10 2000 började jag jobba som brevbärare på Posten Kalmar Norr och min runda bestod av 57 trappuppgångar plus några företag och en skola och jag cyklade ut till rundan. Efter några år, jag tror det var 03-04 någon gång, så kom de första postmopederna och min runda utökades med sju trappuppgångar. Tiden gick och rundan växte med ytterligare åtta uppgångar fast på måndagar och torsdagar fanns det en sk "reklamrunda" som var lite avlastning från varje runda så då slapp jag sju av uppgångarna igen. Under hela denna tiden gick vi ut på våra rundor vid 9-10 tiden och all post skulle vara färdigutdelad innan klockan 13:00. För ungefär ett år sedan skedde en omorganisation på Posten där den stora skillnaden är att en stor del av posten (alla c5-kuvert) sorteras i rätt gångordning av maskiner i Alvesta vilket gör att vi får gå längre brevbärarrundor eftersom vi har en kortare sorteringstid. När omorganisationen trädde i kraft fick jag ytterligare sex trappuppgångar och "reklamrundan" togs bort vilket innebär att rundan nu är 21 trappuppgångar längre än den var när jag började jobba som brevbärare.

Idag skulle jag har varit ledig men eftersom en kollega var sjuk fick jag jobba och det blev en av de tyngsta dagarna under min "brevbärarkarriär". Reklamen idag var så tjock och tung ( ca 0,5 kg/hushåll) och ganska mycket post t.ex. alla lönebesked och så Kalmarposten förstås så vi fick inte rum med allt i mopederna eller bilarna så vi fick köra i två omgångar. Den första vändan körde jag ut med klockan halv tolv och var tillbaka klockan halv tre så då tog jag 15 minuters rast och åt min matlåda, sen kändes det helt sjukt att behöva köra ut igen och ha nästan halva rundan kvar. På den rundan som jag körde idag springer man i vanliga fall upp i A-uppgången och går över vinden för att sedan dela ut posten på väg ner i B-uppgången, men idag var det en omöjlig uppgift att kunna bära med sig 20 hushålls post och reklam så jag fick ta en uppgång i taget och det tog tid. Klockan fem var jag tillbaka på Posten och då var jag inte pigg! 

När jag kom hem var jag ensam hemma eftersom Håkan och barnen var hos Peter oh snickrade, så jag la mig i ett varm bubbelbad för att lugna ner mig. När jag hade legat där en stund kände jag mig riktigt avslappnad och tänkte att det kanske skulle gå lättare att få ut den där dumma spetan nu när fingret var lite uppluckrat i badet så jag ringde över till grannkärringen och bad henne komma över och göra ett nytt försök och efter en stunds pillande så kom den äntligen ut. Tack Fia!

Nu är det dags att titta på kvällens avsnitt av Idol och sen ska jag sova. Imorgon skulle jag ha kört i Lindsdal, men det sket sig också p.g.a. den sjuka kollegan så jag får fortsätta springa trappor imorgon. Suck!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0