Ensam
Helgen gick alldeles för fort och igår var det redan måndag igen. Jag var på riktigt dåligt humör och hade huvudvärk igen när jag styrde kosan mot Posten Kalmar Norr. Jag skulle få en praktikant med mig på hatrundan och detta var inget jag såg fram emot. Det går ju inte direkt snabbare när man har med sig någon som man ska lära upp. När jag kom till jobbet blev jag presenterad för Sofie som praktikanten heter och bara vi hade kommit ut på rundan och min huvudvärk började ge med sig så gick det ganska bra. Sofie undrade hur länge jag hade jobbat på Posten och när jag sa att det snart är tio år så frågade hon hur gammal jag är. Hon trodde att jag var jämngammal med henne d.v.s. 20 år, jag blev otroligt smickrad =)
Idag fick jag gå en annan runda, ute på Kunsgårdsvägen-Fatabursvägen. Det var en toppendag på jobbet med lite post och ingen reklam så jag kunde sluta redan klockan halv två. När jag hade hämtat barnen åkte vi hem till Maiken och Rolf där det bjöds på risgrynspudding och fika. När Maiken hade plöjt igenom en hög med pixiböcker med barnen i knät åkte vi hem och satte igång med middagen.
Farmor och farfar kom förbi en sväng för att göra oss sällskap för min älskling är på tjänsteresa i Danmark och jag hatar att vara ensam. Jag är ju inte helt ensam, jag har ju mina gosungar, men jag är lite (eller ganska mycket) rädd av mig. Just nu ligger jag här med två snarkande barn på Håkans sida sängen, de får inte sova i sina sängar i natt.
Idag fick jag gå en annan runda, ute på Kunsgårdsvägen-Fatabursvägen. Det var en toppendag på jobbet med lite post och ingen reklam så jag kunde sluta redan klockan halv två. När jag hade hämtat barnen åkte vi hem till Maiken och Rolf där det bjöds på risgrynspudding och fika. När Maiken hade plöjt igenom en hög med pixiböcker med barnen i knät åkte vi hem och satte igång med middagen.
Farmor och farfar kom förbi en sväng för att göra oss sällskap för min älskling är på tjänsteresa i Danmark och jag hatar att vara ensam. Jag är ju inte helt ensam, jag har ju mina gosungar, men jag är lite (eller ganska mycket) rädd av mig. Just nu ligger jag här med två snarkande barn på Håkans sida sängen, de får inte sova i sina sängar i natt.
Kommentarer
Trackback