Aj aj aj...

Idag skuttade jag ur sängen hur lätt som helst och tänkte "Yes, jag slapp träningsvärken", men sen kom den smygandes under förmiddagen och när jag skulle ut på min runda var jag stel i låren och gick som en åttioåring. Varje trappsteg var en plåga och rundan kändes så lång, så lång. Det värsta av allt är att morgondagen kommer kännas ännu värre, för det brukar det göra dag två.
Håkan får jag ingen ömkan ifrån, han idiotförklarar mig istället som springer 5 km en gång per år utan att träna innan.

Imorgon fyller min lille Emil sex år, det är inte klokt vad tiden går. Vi måste upp occh sjunga för honom redan klockan sex eftersom Håkan åker till jobbet så tidigt. Sen får jag och barnen en lugn morgon eftersom jag inte börjar förrän klockan nio. Skönt!

På lördag ska Emil ha barnkalas för sina kompisar så ikväll har jag varit på Maxi och handlat inför det. Vi kommer bjuda på hamburgare med bröd, glasstårta, chokladbollar och varsin godispåse, sen blir det lite ballonger och cars-muggar m.m. Hoppas att vädret blir fint så att vi kan hålla oss ute, annars kan det bli rätt stimmigt med nio grabbar och lilla Frida.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0