Motorcykel med Kenneth
Ikväll kom Håkans farbror Kenneth förbi med sin motorcykel. Han bor i Vetlanda, men var här för att hälsa på brorsan lite, men först kom han till oss.
Så här på våren så blir alltid både Håkan och jag sugna på motorcykel eftersom Håkan hade en för några år sedan och det var en sån härlig tid. Vi åkte mycket tillsammans med Sandra och Martin, kunde t.ex. köra upp till Borgholm på en kvart eller ta en sväng till Karlskrona bara för att köpa glass på Glaciären. En gång körde vi till Göteborg fram och tillbaka samma dag och gick på Lisseberg, men oj vad ont i rumpan jag hade efter det. Det var ju ingen glidarhoj Håkan hade utan en racer med stenhård bönpall för mig där bak.
Hur som helst så gick jag upp på vinden och hämtade ner mitt gamla skinnställ, stövlar, hjälmar och handskar för här skulle det bli åka av. Först ville Emil och Frida prova hjälmarna och sen en liten åktur var.
Sen var det min tur att få åka, men först skulle jag försöka få på mig skinnstället. Det var väldigt trångt, men det gick!
När vi körde iväg frågade Kenneth om jag ville åka fort. JA! svarade jag och han gasade upp i 230 km/h på motorvägen och då måste jag erkänna att det pirrade lite, men riktigt rädd blev jag inte.
Vi tog först en tur in till stan, ut på Tjärhovet, in till Stensö, E22 ut till Trekanten och sen kringelikrokvägarna över Förlösa hem till Mosekrog igen.
Sen var det Håkans tur att köra och det tycker jag inte riktigt om för jag blir så nervös att något ska hända honom, men han kom hem helskinnad igen och tur var väl det.
Så här på våren så blir alltid både Håkan och jag sugna på motorcykel eftersom Håkan hade en för några år sedan och det var en sån härlig tid. Vi åkte mycket tillsammans med Sandra och Martin, kunde t.ex. köra upp till Borgholm på en kvart eller ta en sväng till Karlskrona bara för att köpa glass på Glaciären. En gång körde vi till Göteborg fram och tillbaka samma dag och gick på Lisseberg, men oj vad ont i rumpan jag hade efter det. Det var ju ingen glidarhoj Håkan hade utan en racer med stenhård bönpall för mig där bak.
Hur som helst så gick jag upp på vinden och hämtade ner mitt gamla skinnställ, stövlar, hjälmar och handskar för här skulle det bli åka av. Först ville Emil och Frida prova hjälmarna och sen en liten åktur var.
Sen var det min tur att få åka, men först skulle jag försöka få på mig skinnstället. Det var väldigt trångt, men det gick!
När vi körde iväg frågade Kenneth om jag ville åka fort. JA! svarade jag och han gasade upp i 230 km/h på motorvägen och då måste jag erkänna att det pirrade lite, men riktigt rädd blev jag inte.
Vi tog först en tur in till stan, ut på Tjärhovet, in till Stensö, E22 ut till Trekanten och sen kringelikrokvägarna över Förlösa hem till Mosekrog igen.
Sen var det Håkans tur att köra och det tycker jag inte riktigt om för jag blir så nervös att något ska hända honom, men han kom hem helskinnad igen och tur var väl det.
Kommentarer
Trackback
